-

När klockan närmar sig tio. Halv elva. Eller tio i elva.
Jag tänker alldeles för mycket. Ja tänker, tänker och tänker. Funderar och tänker lite mer. Ger inte saker som finns en chans, utan tror att det blir bättre.
Kommer jag alltid vara såhär? En funderare som inte gör någonting utan att tänka utan istället gör något litet när ja tänkt för mycket och bara blir besviken.

Det är på kvällarna som det är jobbigt. När alla tankar på vad ja borde gjort istället för vad jag har gjort. Hur saker jag ska göra ska bli bättre som sedan inte blir det.

Jag tror jag är rädd. Rädd för världen och mig själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0