hat
Satte precis på en låt som får mig att fundera. Det är inga bra känslor som kommer upp men de va inte dem jag tänkte berätta om. Idag såg vi en sak som fick hatet att växa något enormt. Hat är ett starkt ord och jag är inte heller en tjej som slåss men hade jag fått chansen. Tunnelbanan svepte förbi och en lite småläskig man kommer fem meter framför. Egentligen va han inte så läskig, bara sliskig och en sån typ man inte vill känna. Han kommer närmre, vrider huvudet bort från mig och tittar på en liten flicka i sjuårs åldern. Han vinkar till henne, ger henne ett leende och går sedan vidare. Flickan tittar mot honom förskräckt och jag känner hur ilskan bara stiger inom mig. Jag va så nära på att ställa mig upp, smälla till honom och fråga va fan han höll på med. Men jag gjorde aldrig det. Jag behärskade mig och fick bekräftat av S att de inte är okej. Men hatet växer verkligen inom mig ju mer jag tänker på det. Jag kan inte veta om han är en sån som tänder på småflickor, jag känner ju inte honom. Han kanske menade väl, bara ville vinka och visa sig trevlig. Den blicken och leendet han gav tjejen var menat mer än så. Jag ser bara framför mig hur den här mannen tar flickan och bär iväg henne. Mamman är förtvivlad och ingen hjälper till. Det är pedofiler som han som inte ska finnas i den här staden. I landet. På jorden.
Kommentarer
Trackback
