RIHANNA

On the first page of our story
The future seemed so bright

langar min senaste krönika som jag skrev för ett svenskaarbete

Nu har ytterligare ett bantningsprogram börjat sändas på tv4. Med inspiration från USA, startade ”Biggest loser Sverige”, i början av september i år. Jag såg trailern och tänkte att det är ju en möjlighet för svenskar som vill gå ner i vikt. Kraven på dagens människor är alldeles för höga. Man ska vara lagom lång, smal och vältränad. Så, ett helt vanligt bantningsprogram där man tränar och äter rätt. Så måste det väl vara tänkte jag, trots att jag är kritisk till programidén. Jag tycker inte det är något som borde visas på tv. Vikten är ett känsligt ämne som kan få folk att gå ner i depressioner och få dem att må ännu sämre än dem redan gör.
Senast idag läste jag stora rubriker: ”Experter rasar efter frosseri i nytt bantningsprogram” och förra veckan såg jag: ”Deltagarna i biggest loser hånas”.

Jag kan inte låta bli att förundras över hur deltagarna och journalister uttrycker sig. En fråga som jag ställer mig, om och om igen, är varför man ställer upp i ett sådant här program om man inte kan ta kritik. Det har aldrig varit, och kommer aldrig bli lätt, att synas i media som amatör. Är man stor och ställer upp i tv kommer man garanterat att få kränkande kommentarer och rubriker i tidningar som är negativa. Enligt kroppsidealen är det inte okej att vara tjock och alla löpsedlar som innehåller hur man kan blir smalare säljer bättre.

Så vad är det för fel på att vara tjock? Spelar det någon roll om man väger några kilo mer än sin granne? Jag tycker inte det och jag vet många som håller med mig. Hur kommer det då sig att idealen ser ut som de gör?

I förra avsnittet fick deltagarna en utmaning. Dom skulle gå in i ett rum och stanna där i fem minuter. Där fanns ett hinder. Rummet var fyllt med frestelser såsom öl, hamburgare och kakor. – Jag mådde dåligt från första till sista tuggan. Allt var jätteäckligt, säger Mattias Spogardh, en av deltagarna i programmet.
När jag läser sådant här vet jag inte riktigt vad jag ska säga om det. Är det rätt eller fel att utsätta deltagarna för det här? Är det tv-mobbning? Psykologer och experter rasar över tv4s frestelsemetod medan jag har splittrade meningar. En del av mig säger: har man gett sig in i leken får man leken tåla. En annan del av mig tycker hemskt synd om människorna som utsätts för dessa frestelser. Du ska orka göra såhär många armhävningar, orka springa såhär länge på ett löpband och äta den här mängden av rätt mat.

Varför? Varför ska alla se likadana ut? Hur kul hade det varit om alla hade haft samma kondition eller om alla hade varit lika duktiga på allting? Kroppsidealet måste bort och vi måste acceptera att vi ser olika ut. Program som ”Biggest loser” borde inte sändas. Vikten är något personligt som omvärlden inte har någonting att göra med.


- Ida Aspberg



dagens citat

Det är med ord som med solstrålar - ju mer de koncentreras desto djupare bränner de.

&

Så mycket jag vill skriva.
Så mycket som jag vill berätta.
Men ibland är det svårt att uttrycka sig i ord.
Får ta ett ord i taget.
Ett ord för att sedan bilda en mening.
Bilda en saga.
Bilda sanningen.

Glädje.

FIREHOUSE

Because love don't care who you love
I said love don't care who you love
If you ain't hurting anybody and if you feel it deep inside
Then love don't care who you love, don't care who you love.


Tror jag ska kolla björnbröder ikväll igen. Sovgott fina läsare.

petter, petter, petter

Blev hjälplöst förälskad
Obeskrivligt tagen
Som om jag låg ner på marken och blev slagen.


Godnatt, imorgon är det match.

Olly Murs

Normally I try to run
And I might even want to hide
Cause I never knew what I wanted
Til I looked into your eyes
So am I in this alone?
What I'm looking for is a sign
That you feel how I feel for you
Baby please don't let me go

bubblor

Det ösregnar ute.
Mitt fönster är inte så bra.
Med hjälp av regn och ett dåligt fönster bildar regnet ibland bubblor som bubblar upp stora som tennisbollar innan dom spricker.
Lite läskigt faktiskt.
Kallt är har också.
Vill ha en värmekälla när jag ska sova.
Jag säger bara åtta.

unique by A

I can talk about you as if you were a wind. I love how you blow in my hair, and I love how you wipe my tears when I'm sad.
I can talk about you as if you were the water. That you can make me strong when I'm weak.
I can talk about you as if you were the heaven. Always bright and open for me.
I can talk about you as if you just were you. Man, your unique.

jason mraz

I try to picture the man
to always have an open hand
See him as a giving tree, see him as matter
Matter of fact he's not a beast
No, not the devil either, always a good deed doer
Well, it's laughter that we're makin' after all


I know you, you are out there, i know, i know, i know.

kelly clarkson

You gotta be out there
You gotta be somewhere
Wherever you are, I'm waiting
Cause there are these nights when
I sing myself to sleep
And I'm hoping my dreams
Bring you close to me
Are you listening?



Jag saknar inspiraion att driva bloggen, kommer tillbaka någongång när det känns rätt.


illa

Sitter i min nybäddade säng och tittar ut genom fönstret.
Regnet smattrar massvis och ibland känns det som om hela rutan ska gå sönder.
Men de kommer den såklart inte göra.
Just nu regnar det bara lite.
Sådär så man precis hör det.
Det är ganska mysigt.
Men nu är jag inte glad.
Jag är jättesur.
Det är en spindel i mitt rum.
Pappa fick inte ut den och den springer lös.
Springer rundor här.
I mitt rum.
Men jag kan inte se den.
Jag känner bara den, fastän den är borta från mig.
Jag gillar inte spindlar.
Inte alls.
Nu ska jag fortsätta vara sur.


mer födelsedagar




Idag är den den 25 juli.
Det är hela 16 år sedan denna varelse föddes. Vi delar typ 21438039480239 olika minnen som ja inte ens orkar rada upp. Jag sitter och lyssnar på Eminem och han påminner alltid om dig, för det va alltid du som lyssnade på honom. Fast nu har du lite mer splittrad musiksmak. Den är inte alltid så bra, men det är okej för ja tycker om dig endå.
Våra dagar med Eminem, Fonky Fresh, Anton&Affe, Fejken, Sofijah. Aooooo, ja kan bara rada upp massa skit (haha ja, allt är inte bra precis) som vi lyssnade på. Men det va ju kul då, och vi va lyckliga vilket va de viktigaste.
Vi har en sjuhelvetes massa fula foton på oss på din hårddisk. Vi blir sötare med tiden, det kan ja säga iallafall.

Men idag är det din dag och ja hoppar att du får de jävligt bra. (Klart du får, ja kommer ju och hälsar på ;). Haha, nej men helt ärligt förtjänar du en bra dag men fina paket och trevligt folk. Nu sjunger vi!

Ja må hon leva
Ja må hon leva
Ja må hon leva ut i hundrade år
Ja visst ska hon leva
Ja visst ska hon leva
Ja visst ska hon leva ut i hundrade år



Puss och grattis!

-

Livet ska vara som en fjäril en vacker sommardag.

- "Kim Novak".

detta tillägnar jag min syster



Det här inlägget tillägnar jag min syster, eller sånära syster man kan komma:

Idag är det din dag. Klockan har precis slagit efter 12 och nu handlar allt om dig. För det är trots allt bara din dag en gång om året. Ja vet inte riktigt va jag hade tänkt att skriva här men jag skriver väl på. 
Jag kan ju börja med att säga att du är underbar. Du är en sån person som alla borde känna, och vi som känner dig är glada att vi får göra det. Även i dom jobbiga stunder, som jag haft, har du alltid funnits där. Sms, telefon eller helt enkelt brevid mig. Det är precis så som det ska vara. 
Du är princip min syster. Du bor här, minst 2 gånger i veckan. Inte för att du är huslös i vanliga fall men det bara känns som om det ska vara så. Du ska liksom sova i sängen brevid mig. Den hårda sängen som bara är 160cm lång. Där ligger du och kurar ihop dig så gulligt, och man hör precis när du somnar. Snarkar lite lätt, fastän du vägrar att erkänna det. Men det är okej, för denna gången vet jag att jag har rätt.
Sen vilken frammåt tjej du är. Du vågar så himla mycket. Tar så många risker, eller snarare chanser som blir så bra tillslut. Det finns faktiskt gånger jag ser upp till dig. Fastän du är mindre. Fastän det borde vara tvärtom. Att du ser upp till mig. Men, är det nån gång man ska erkänna det så är det väl ett perfekt tillfälle att göra det nu. 
Vi har så jädrans många minnen tillsammans. Både bra och dåliga.
Vi har växt upp tillsammans.
Lekt tillsammans.
Utvecklats tillsammans.
Jag har verkligen växt som människa med dig.
Och det finns ingenting som gör att jag ångrar det. Skulle jag få göra om det, hade jag inte tvekat på att välja dig. Vi har varit, och är, tajta vänner. Bästa vänner. Sen sommaren 2007. Den sommaren va bra. Men denna sommaren har varit minst lika bra och nu har jag inte mer fantasi. Va mer ska jag skriva om dig? Egentligen skulle jag kunna hålla på hela natten att rada upp minnen vi har tillsammans men jag ska faktiskt upp klockan nio och köpa frallor.


Så, jag va först att gratta dig på facebook. Jag tillochmed sjöng för dig. Men du kan få en sång till för att du är så fin.

Ja må hon leva.
Ja må hon leva.
Ja må hon leva ut i hundrade år.
Ja visst ska hon leva.
Ja visst ska hon leva.
Ja visst ska hon leva ut i hundrade år.

sandrak
Grattis bästa vän. Hoppas du får en superbra dag! <3

.

Jag är en spelare.
En jävligt bra spelare.
Om du bara visste.


procentigt

Ett hundraprocentigt beslut.
Som efter några dar sjönk, och blev nittiosexprocentigt.
Sen sjönk det ytterligare några procent till.
En dag efter det blev allt svart.
Jag va på botten.
Funderade om jag ångrade alltihopa.
Om det va såhär det skulle va.
Eller om jag skulle chansat.
Men jag sabbade alltihopa.
Eller egentligen inte.
Det va ju ett hundraprocentigt beslut.
Men nu, ytterligare dagar efter det svarta är procenten inte stor.
Jag är nere på ett sextiofemprocentigt beslut.
Eller kanske lägre.
Gjorde jag rätt?
Jag gjorde rätt.
Det blev bara så jävla fel.
Onödigt fel.
Något som jag inte har gjort.
Denna gången va det inte mitt fel.
Kanske är det ett hundraprocentigt beslut iallafall.

dagens citat

Döm inte personen efter situationen

-

Tänk om snön alltid föll.
Då skulle inte kräftor leva för hela havet skulle vara täckt av is.

en gammal text

En bubbla.
En genomskinlig bubbla. Eller?
Det är min bubbla.
Min alldeles egna.
Den som bara innehåller mitt liv.
Lite handboll, skola och sömn.
Ibland en data och några fåtal bra vänner.
Min bubbla.
Bubblan där allt går runt.
Som en rundgång på gitarr.
Där livet upprepas.
Där nyheter inte passerar.
Allt är bara likadant.
Alltid samma saker.
Skola, träna och sova.
Varför inte fortsätta med det man trivs med?
Varför ändra på vardagen?
Det kan bara ändras på ett sätt.
Om bubblan spricker.
Va händer då?
Rinner allt ut?
Rinner det ut som i ett timglas?
Vart tar det vägen?
Vad händer med mig?
Jag är inte jag utan min bubbla.
Utan mina intressen.
Utan mitt liv.
Kommer jag sakta försvinna bort tillsammans med bubblan min?
Eller spricker den bara och så står jag där tom?
Tom och ensam?
Rikta aldrig en nål mot mig.
Slå inte på mig.
Jag vill stanna här.
Här i min genomskinliga bubbla.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0