Livets mening.
Vad är det egentligen vi lever för? Jag menar, vad går livet ut på?
Att jag ska umgås med vänner?
Att jag ska sitta ensam på mitt rum?
Att jag ska träna för att hålla mig i form?
Att jag ska plugga så jag har kunskap?
Att jag ska plugga vidare så jag kan bli någonting?
Att jag ska göra allt detta för att sedan dö och allt blir bortkastat?
Jag ser inte riktigt tanken med detta. Vad ville Gud skapa av oss? Arbetande människor som redan vid 15års ålder oroar sig för att man ska dö en dag? Han skapade helt enkelt en bunt förvirrade människor.
Jag vet inte vad mitt liv går ut på. Jag menar jag har världens bästa vänner och vad mer begär man? Jag saknar DET. Men jag vet helt enkelt inte vad DET är.
Är det en ny vän?
En ny skola?
En ny stad?
Ett nytt land?
Men jag saknar någonting. Antagligen för att jag aldrig kommer kunna genomföra min dröm om att bli kirurg. Jag har varken läshuvudet eller betygen för att komma in på NV och sedan läkarlinjen. Jag kommer heller aldrig kunna flytta till USA och börja på college. Min engelska är usel + att jag kommer ha sån hemlängtan att det finns inte. Jag klarar knappt att vara iväg 1 vecka från familj och vänner. Så vad ska jag göra med mitt liv? Tänker jag helt enkelt för mycket?
Borde jag ta en dag i taget?
Borde jag planera mitt liv?
Vad ska jag göra? Jag vet inte, någonting saknas.
Alla dessa tankar och funderingar kommer i huvudet när jag lyssnat 38 gånger på Yiruma - River Flows In You.
¨
vita lögner i grå blyerts.
Stefan Löfgren, Thomas Sivertsson och en satkärring.
Allt började i skolan, hände inte så mycket. Vi hade en fete tråkig håla på 1 timme, helt onödigt! Iallafall så är cristoffer/cristopher rolig. Tror inte han tycker om mig, men va gör de! haha. Jag tog bussen hem och väl hemma käkade jag min ost och skink sallad. Tog mig 1 timme lite drygt, fan för gummiband och tandställning!!
Sen bar det av till föräldramöte/handbollsmöte/allmöte ja kalla de va du vill. Blev information och det blir nog (om allt går vägen) cup i tyskland nästa år! Det kommer bli gryymt kul isåfall.
Sen skulle vi träna, med 2 världsmästare!!! Thomas Sivertsson och Stefan Löfgren!! Det var så jääävla roligt, och det gick så himla bra. Synd dock att killarna kom efter en timme och vi inte fick träna mer, jaja. Detta är liksom en "once in a lifetime" chans. Jag fick (cool som ja är) hålla Stefans hand! Tuff är jag. Vi körde koordinations övningar, hopprep och skott/genombrott. Så grymt roligt var det. Jag vill träna mer mer mer mer. Sen åkte vi iallafall hem efter lite information av John Bauer representanten.
Kommer hem och i trägården står en kines med VÅRA björnbär i handen och VÅRA päron i cykelkorgen? Förbannad som jag va så argumenterade jag och hotade satkärringen (hon va kass på svenska -.-) . Mamma började och jag fortsatte arg som ett bi.
Ida: Vaffan gör du i min trädgård?
Kärringen: Förlåt, jag trodde det var en allmän trädgård. Trodde ingen bodde här.
Ida: Ett hus, garage, trädgård och ingen bor här? Är du dum i huvvet eller?!
Kärringen: Men förlåt, jag lämnar tillbaka dom, jag vill inte ha era frukter. Jag har massa hemma.
Ida: Vaför kommer du hit och tar våra då? Och jag vill inte ha tillbaka dom du har rört?!
Kärringen: *går och lägger päronen och björnbären på kanten vid uppfarten*
Ida: Va gör du? Jag vill inte ha din fucking päron, TA MED DIG DOM. Smutsa inte ner våran uppfart. Du är fan helt jävla störd.
Kärringen: Men jag vill inte ha dom *tar cyklen och ska cykla*
Ida: Men dra härifrån då, som sagt ser jag dig en gång till åker du på spö och jag polisanmäler dig, fattaru? Jag vill aldrig mer se dig här. Du skulle bara våga ta ett steg och smutsa ner uppfarten igen, dra nu!
Hehehehe, det är okej att vara arg på idioter. Fatta taggad jag blir på att slå ner satkärringen?! Hon åker seriöst på spö om jag ser henne igen!
