Igår var en sån där fantastik kväll där jag ramlade innanför dörren strax efter fem på morgonen. Där jag bara hade umgåtts med fantastiska vänner en hel kväll. Där vi suttit och pratat om allt mellan himmel och jord. Där jag fick cykla halvvägs hem med sällskap och sen somna med ett leende på läpparna.

Idag är en sån där dag där jag hatar allt. Jag hatar att vara singel, jag känner mig så fruktansvärt ensam. Att veta att jag vanligtvis hade fått ligga och pussa på honom, pilla i hans hår och känna hur hans bröstkorg flyttas upp och ner. Istället vet jag att han idag fyller hela 18 år och jag inte får dela denna glädjen med honom. Att han tillsammans med alla sina andra vänner nu festar och skrattar. Och vad gör jag? Jo, jag ligger hemma i min säng och tycker synd om mig själv för att andra är lyckliga.

 

 

 

Kom igen Ida. Va stark. Everything happens for a reason, isn't that true?