• Döma tjejer i skolhandboll - check.
• Börja fotografera till engelskaprojektet - check.
• Träffa en vän - check.
• Träna lite handboll - check.
• Bli knockad - check.
• Få en blåtira i ansiktet - check.

Nu har ytterligare ett bantningsprogram börjat sändas på tv4. Med inspiration från USA, startade ”Biggest loser Sverige”, i början av september i år. Jag såg trailern och tänkte att det är ju en möjlighet för svenskar som vill gå ner i vikt. Kraven på dagens människor är alldeles för höga. Man ska vara lagom lång, smal och vältränad. Så, ett helt vanligt bantningsprogram där man tränar och äter rätt. Så måste det väl vara tänkte jag, trots att jag är kritisk till programidén. Jag tycker inte det är något som borde visas på tv. Vikten är ett känsligt ämne som kan få folk att gå ner i depressioner och få dem att må ännu sämre än dem redan gör.
Senast idag läste jag stora rubriker: ”Experter rasar efter frosseri i nytt bantningsprogram” och förra veckan såg jag: ”Deltagarna i biggest loser hånas”.

Jag kan inte låta bli att förundras över hur deltagarna och journalister uttrycker sig. En fråga som jag ställer mig, om och om igen, är varför man ställer upp i ett sådant här program om man inte kan ta kritik. Det har aldrig varit, och kommer aldrig bli lätt, att synas i media som amatör. Är man stor och ställer upp i tv kommer man garanterat att få kränkande kommentarer och rubriker i tidningar som är negativa. Enligt kroppsidealen är det inte okej att vara tjock och alla löpsedlar som innehåller hur man kan blir smalare säljer bättre.

Så vad är det för fel på att vara tjock? Spelar det någon roll om man väger några kilo mer än sin granne? Jag tycker inte det och jag vet många som håller med mig. Hur kommer det då sig att idealen ser ut som de gör?

I förra avsnittet fick deltagarna en utmaning. Dom skulle gå in i ett rum och stanna där i fem minuter. Där fanns ett hinder. Rummet var fyllt med frestelser såsom öl, hamburgare och kakor. – Jag mådde dåligt från första till sista tuggan. Allt var jätteäckligt, säger Mattias Spogardh, en av deltagarna i programmet.
När jag läser sådant här vet jag inte riktigt vad jag ska säga om det. Är det rätt eller fel att utsätta deltagarna för det här? Är det tv-mobbning? Psykologer och experter rasar över tv4s frestelsemetod medan jag har splittrade meningar. En del av mig säger: har man gett sig in i leken får man leken tåla. En annan del av mig tycker hemskt synd om människorna som utsätts för dessa frestelser. Du ska orka göra såhär många armhävningar, orka springa såhär länge på ett löpband och äta den här mängden av rätt mat.

Varför? Varför ska alla se likadana ut? Hur kul hade det varit om alla hade haft samma kondition eller om alla hade varit lika duktiga på allting? Kroppsidealet måste bort och vi måste acceptera att vi ser olika ut. Program som ”Biggest loser” borde inte sändas. Vikten är något personligt som omvärlden inte har någonting att göra med.

- Ida Aspberg