Jag är helt ärlig nu och bryr mig faktiskt inte det minsta om tjejerna i laget läser detta. Jag är trött på laget, jag orkar inte. Jag trivs inte. Jag har redan pratat med b.la Lisa om det här och jag vet inte om jag fortsätter i det blivande "B-laget" till hösten. För mig blir det "A-laget" eller ingenting alls. Jag hatar inte er tjejer, men jag trivs inte med er alla heller. Jag är krävande som person, det är jag. Men det jag vill när jag kommer ner på en träning är att spela handboll. Jag är också trött, jag går också i skolan. Jag tränade tre pass idag innan men de enda jag begär är fokus och viljan ifrån er tjejer.

Vad gör ni där om ni inte ska träna?
Vad gör ni där om ni inte orkar?
Varför spelar ni handboll om ni ändå ska tjura allt som oftast?

Jag är inte dum, jag köper att alla har dåliga dagar. Men idag kändes det som om det var droppen. När folk börjar tjaffsa om att ena laget fuskar.....redan där. Come on? Det var ingen stor grej som hände, det var ett lag som fick ner en kon mer? Det här funkar inte för mig mer, jag klarar inte av det psykiskt. Det känns inte bra att komma hem och va sur efter varje träning. Veta att Jens, Jörgen och Lisa lägger ner så mycket tid på det här och vi ger ingenting tillbaka. Varför ska jag komma hem och va sur på mamma och pappa? Mamma, jag vet att du läser det här och jag är inte sur på dig. Jag vill bara inte prata om det, det är lättare att skriva av sig. Jag är trött på att alltid ta ut ilskan på oskyldiga så därför gör jag det här. Och om ni tjejer nu läser så vet ni hur läget ligger till.

Prag 2011, april, handbollscup. Taggad? Nej.